Allt är en enda känsloröra

Reflektion 62:

Det är så märkligt. Å ena sidan tycks livet i vissa fall tuffa på som vanligt, å andra sidan är inget sig likt längre.

Jag använder mina långa ensamma dagar till att, bland annat, ta tag i mina surdegar. Med energi som svämmar över rensar jag hemmets alla skåp, sorterar kontorets pappershögar och ”bra-att-ha-lådor”, skurar och dammar i skrymslen och vrår jag knappt kom ihåg att jag hade…och häromdagen fick jag ett infall att även rensa min dator. VARFÖR? Åh, varför gav jag efter för detta märkliga infall?

Efter att frenetiskt ha irrat runt i cyberspace och på måfå klickat i och ur en massa minismå rutor som beskrev obegripligheter, kände jag mig ganska nöjd. Tänkte att ”nu jädrar anåda är det rent och fint även i datorn”. Jovisst! På något oerhört frustrerande sätt har jag lyckats be min dator radera ALLA sparade inloggningar och annat som gör livet en aning lättare.

Försöker nu komma ihåg hur jag egentligen tänkte då jag skapade varje supersäkert och jätteklurigt lösenord. Suck! Där fick jag så jag teg. Nu har jag att göra i varje fall. Som så många gånger tidigare tänker jag på innebörden av det gamla tvetydiga och kloka ordspråket ”Be careful what you wish for, it might come true”. Det ligger något i det.

Förutom att rensa och härja runt här hemma går även en del tid åt att grubbla. Jag känner mig förvirrad av den situation som råder. Ägnar mig helt plötsligt åt existentiella frågor och funderingar på ett sätt som jag nog aldrig gjort förut. Tänker på människor som betyder allt för mig, nära och kära. MENINGEN med det ena och det andra. VAD och VARFÖR? Och mitt i allt detta grubblande står det plötsligt klart. Jag saknar kramar något OERHÖRT. Närhet. Jag inser att jag får mitt behov av detta löpande, utan att ens reflektera över det.

Jag kramar mina söner när vi träffas, massor. Jag kramar mina vänner. Jag kramar till och med en och annan kund av bara farten. Jag är en kramare rätt och slätt. Rent egoistiskt inser jag nu. Jag fyller mitt närhetsbehov genom att krama allt och alla som kommer i min väg. Nu ser det av förklarliga skäl annorlunda ut och det KÄNNS! Jag värker. Jag längtar tills vi åter får mötas på riktigt. Får slappna av i varandras närhet utan oro. Vara tillsammans.

Rädsla, hopp, förtvivlan, skratt, förtröstan, insikt, längtan – allt i en enda känsloröra. Jag hoppas innerligt att det också kommer något bra ur det här obegripliga. Att jag, du, vi tar till oss ny klokskap, nya insikter, mer medmänsklighet, mer hållbart beteende – i harmoni med varandra och vår natur. Fördjupad förståelse kring hur vi bäst agerar i relation till de förutsättningar som råder.

”Sjömannen ber inte om medvind, han lär sig segla.” Lindborg

Ta hand om er själva och varandra.

Eva
Willstrand Kommunikation & Ledarskap AB

close1

2 reaktioner till “Allt är en enda känsloröra

  1. Hej Eva!
    Den här kommentaren kommer från en nästan 70+are som tillsammans med sin något yngre fru försöker hålla igång sitt företag också i dessa tider. Under våren har i alla fall 10 – 15 av de marknader vi planerat att delta på blivit inställda och vi ser ingen ljusning på den sidan förr än framåt hösten.
    Vår infallsvinkel i allt detta kaos är att försöka att hitta någon slags vardag som man kan förhålla sig till. Gå ut med hunden kl 9:00, 12:00, 17:30 och 22:00. Laga och äta mat vid de vanliga tiderna. Jobba minst 4 timmar varje dag på företaget för att låta bli att sitta och kolla på nya nyheter på nätet dygnet runt. (du borde ju veta att har man företag så finns det alltid saker att göra).
    För en vecka sedan fick vi vårt första barnbarn, jag har alltså just blivit farfar! Vi vet ju inte när vi kommer att träffa tjejen, hitintills har det blivit några bilder på fejan… Men visst kommer vi att få träffa Mariella när allt detta är över.
    MItt budskap, om det nu finns något, är att även om livet strular runt omkring dig så måste du försöka hitta igen någon slags vardag och förhålla sig till den för att inte allt ska bli kaos.
    Varma hälsningar
    Karl-Gunnar

    Gilla

    1. Hej Karl-Gunnar. Först och främst stort grattis till knyttet, ert lilla barnbarn. Så härligt!
      Och ja, du har så rätt. I tider av oro och oklarhet är rutiner extra viktigt och skapar ett aningen lugnare sinne. Vi kan inte göra mer än att hålla i och hålla ut (förutom att följa myndigheternas rekommendationer såklart…).
      Var rädd om dig och familjen.
      Med värme, Eva

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s